Snöans fiskekapell

Snöans fiskekapell är ett litet timrat kapell på ön Snöan i skärgården utanför Järnäshalvön och Hörnefors, omkring tre mil söder om Umeå. Det byggdes under slutet av 1700-talet, troligen av fiskebönder från kusten, och räknas som övre Norrlands minsta kyrkobyggnad.

Historia

Snöan är den största ön i en grupp av små öar och kobbar. Kapellet står på öns sydöstra del, Österskatan, där det på 1500-talet fanns en hamn och öns första fiskeläge. De fiskebodar som stod kvar söder och väster om kapellet brann ned 1912. Den bebyggelse som finns i dag ligger på Västerskatan på öns västra sida: ett femtontal fiskestugor och förråd från tidigt 1900-tal, som nu används som fritidshus. På äldre kartor kallas ön Snödan, ett namn som betyder kal. Öns fiskare höll getter och kor fram till 1940-talet, och betet tros vara en orsak till att ön fortfarande är öppen och hedartad. Snöan är kulturmiljö av riksintresse och hela ögruppen är naturreservat.

Kapellet står för sig självt på ett fält av klapperstenar, omgivet av en låg mur av kallmurad sten. Någon begravningsplats finns inte. I omgivningen finns spår av tidigare verksamhet, bland annat åtta labyrinter, åtta kompassrosor, en gistvall och många tomtningar, alltså grunder efter enkla hyddor.

Byggnaden är enkel och har närmast profan karaktär. Den har rektangulär plan med koret i öster och ett litet vapenhus, eller vindfång, vid västgaveln. Vindfånget tillkom troligen i början av 1800-talet och har inristningar från 1819 och senare. Väggarna är av liggande timmer klätt med panel, och taket är ett sadeltak. Interiören är mycket enkel, med synliga timmerväggar, en predikstol i form av en rundad skärm av stående plank och öppna bänkar av släta plankor. Ovanför fönstret i altarväggen hänger en tavla med Korsfästelsen som skänktes på 1880-talet. En teckning av Johan Eriksson från 1910 visar kapellet med både flaggstång och kors på taknocken.

I början av 1900-talet var kapellet i dåligt skick. År 1923 fick det spåntak och nya fönsterrutor, och vid en större renovering 1934 byttes spåntaket mot masonite, fasaderna fick ny panel och fönstren nya foder. Masonitetaket ersattes 1965 av impregnerade bräder. Kapellet rustades upp igen på 1960-talet och efter vandalisering 1971, då flaggstången brändes och en ruta krossades. Ett underhållsarbete 1990 efter förslag av Rolf Sixtensson omfattade bland annat ny panel och lister och ommålning i faluröd färg med vita fönsterfoder. Takkorsen gjordes nya 2009.

Källor

• Wikidata (CC0), hämtad 2026-11-09.
• Riksantikvarieämbetet, Bebyggelseregistret, via K-samsök, hämtad 2026-11-07. Texten ovan är en omskrivning av registrets historik, som delvis bygger på Riksantikvarieämbetets Byggnadsregistret 1994–1999. Registrets uppgifter om byggtiden skiljer sig något åt (sent 1700-tal respektive omkring 1800), liksom uppgifterna om reparationerna 1923–1924.